» Ska vi krypa ikapp på väggarna?

Jag ska precis till att skriva att jag måste ta tag i mig själv nu. Jag har i stort sätt inte varit utan för dörren på två dagar. Det är inte likt mig, det vill jag lova. Jag börjar smått krypa på väggarna snart.

Tack och lov fick jag precis veta att jag jobbar ikväll. Jag har jobbat rätt lite de senaste veckorna, hemskt lite om man jämför med oktober där jag gjorde ett par timmar ifrån heltid på O'Learys/Stadt dessutom nästan en halvtid genom benmaningen. DET är bra. Jag gick från det ena jobbet till det andra, det var mycket, MEN roligt.

Jag älskar att vara sysselsatt. I våras fick jag ett vick på ett dagis, som köksassistent. Jag jobbade mellan 08'30-13'00 varje vardag. Det vill jag ha igen. Jobben krockade aldrig och även om jag skulle jobba på båda ställena samma dag hade jag alltid några timmar lediga mitt på dagen. Jag kom upp i tid, jag hann uträtta ärenden och träffa mina vänner och dessutom känna mig nöjd när jag kröp ner under täcket på kvällen.

Tråkigt nog spelar det ingen roll hur nöjda de är med en, sist in - först ut. En äldre kvinna som varit anställd hos kommunen i en herrans massa år kom på att hon ville gå från 75 till 100 procent. Den ända lösningen som fanns var att knuffa ner hon som jag jobbade med, på min halvtid.

Sånt är livet, det är inte lätt att vara ung och ny i arbetslivet. det ska gudarna veta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback