» Tog tag i mig själv.

Vet ni vad jag har gjort ikväll?

Jag tog en lugn hemmakväll för mig själv och funderade igenom allt. allt som hänt och lite till. Det var verkligen på tiden då jag skjutit på det i veckors tid. Inte tillåtit mig själv. Jag har bara lovat mig själv att tänka framåt varje gång tankarna börjat snurra runt i huvudet.

Jag säger inte att det är det bästa sättet, det är individuellt, men fungerade för mig.

Jag ser klarare nu och min lilla bubbla känns redan tunnare. Jag känner en slags ro i kroppen som jag inte känt på länge. fantastiskt. Jag har även insett en hel del annat ikväll och har aldrig varit så säker på mitt beslut som jag är nu. för bådas sidor. "we better off without". Jag hoppas verkligen vår vänskap överlever detta, för i mitt liv vill jag alltid ha dig.

Vill avsluta denna kväll/natt med att tacka alla ni fina människor som får mig att se framåt. Ni är guld värda var ända en. ♥

» En dag i juli

Har precis kommit hem från ett par timmar på stan med fina Emma. Det blev pizza, massa prat och lite shopping.

Shoppade sjukaste rean hittills, allt skulle ha gått på 1900, vet ni vad det blev? 500 spänn. DÅ är det jävligt nice att handla :)

Nu är Ök här och vi tänkte sätta oss på gräsmattan och dricka lite vin. mys.
Hejdaaa



Emmas bästa köp: Handväska från systemet. Kul idé! :)

» Whats on my mind

En ny vecka har dragit igång, med sol dessutom. hur underbart känns inte det?!

Gårkvällen spenderades hos Tonka, Linneá klippte till ett par sen kikade vi på en film. En knepig film. Men bra kväll ändå givetvis! Idag tog jag verkligen en sovmorgon och klev inte upp för ens två tiden, så får man göra ibland.

Sprang iväg ner på stan och träffade Elin en kort sväng, vi har nog försökt ta farväl tre gånger nu men ikväll går det inte att undvika längre. Du ska veta att jag är så fruktansvärt stolt över dig, du är tuff och vågar. Det finns ingen tvekan om att du kommer klara det här galant! Jag älskar dig ♥

Nu ska jag försöka fokusera lite, så tar vi farvälet ikväll. så måste jag tänka. Slog en signal till en saknad tös nyss så snart ska vi kila ner på stan och ta en fika. snacka massa skit och leta en present. blir bra fint det ska jag säga er.

Ikväll väntas en tur till Bollnäs, ser fram mot men ändå inte.
Sköt om er nu så hörs vi när vi hörs. som vanligt!


» va saru att du sa saru?

Jag har sagt det förr och gör det igen, söndagar i mitt hjärta.

Helgen har snart passerat.
På fredagskvällen var det jobb som stod på mitt schema, kvällen var riktigt lugn, för lugn för min smak. Jag tackar gott för att jag jobbade med Anton, världens bästa fjanton, då blir det roligt ändå. Under gårdagen hanns det med en del. Sov ut och hade en rätt lugn förmiddag, senare åkte jag och en vän till Bollnäs för att kika på bränbollsyran och träffa brudarna. Käkade och träffade lite folk, sen återvände vi till Söderhamn igen. Planen för mig var då att sova och tagga för jobb.

Sen slog det om och innan jag visste ordet av var vi påväg tillbaka till Bollnäs. Hade en grym kväll med massa dans, skratt och fina vänner. Spontant och underbart! Det är dagar som dessa som får en att njuta av livet.

I morse var det mindre roligt att packa ihop alla saker som regnet tagit sig an.. men de var det värt.

Nu är jag hemma och det är mysväder på hög nivå. Tror jag ska krypa ner under täcket och, hör och häpna, läsa en bok. Har massor med kläder som ska tvättas/hängas in i garderoben sen hemflytten men har inte orkat ta tag i det ännu. Antingen är det lathet, eller så försöker jag undvika att inse faktan att jag nu bor hemma.

Nåja, det är dags att ta tag i mitt liv snart. det vet jag. Börja på en ny kula, som jag visserligen på något vis redan gjort, men bättre än så här kan jag. Den största frågan är väl om denna stad fortfarande är rätt plats för mig. Kan vara nyttigt med ett break.. för man kan faktist alltid komma hem igen.

Nu sätter jag punkt och så hörs vi när vi hörs. Love


» på andra sidan staden

Det känns som denna blogg fått en nystart, märk ordet känns. Jag tror. inte lovar.

För det är lätt att lova stort men hålla tunt. Tackar LW.

Började morgonen med att vakna i någon slags panik. åh ja, det låter mer dramatiskt än var det var. Det vara bara solen som sken på mig. La huvudet i fotänden och inbillade mig att jag kunde somna om. Icke sa nicke - det kunde jag glömma.

Idag är det fredag, härliga fredag. Det gör inte mig någonting att det innebär jobb ikväll. Imorgon är det lördag, härliga lördag. Det gör inte mig någonting att det innebär jobb även då. Jag har dagarna och hade jag inte jobbat, hade det blivit fest. Vi kan säga så här, jag har nog festat för en månad framöver redan, så en helg off känns passande och bra.

Det är löning idag, för de flesta. Själv har jag 27. Det betyder ändå att det är löningshelg, vilket innebär ett antal kungar i baren. för en kväll. hehe. Åh ja det ska bli kul att jobba, jag trivs som fisken i det våta.

Funderingar kring jobb och bostad finns, men har en otroligt dryg beslutsångest att leva med. att måsta bestämma. Men jag kan ju söka i en annan stad, det betyder ju inte att jag tar det, om möjligheten skulle dyka upp. Jag kan kika på lägenheter i en annan stad, utan att behöva flytta. se men inte röra.

Jag kan ärligt säga att jag inte har något eller någon som håller kvar mig här längre. Jobbet på O'Learys håller jag hårt i, men det går att bo i en annan stad för det. Människorna runt om kring mig finns kvar här, och det blir inte svårare än att åka hem. hälsa på.

Mycket konstigt snack blev det nu, det får ni ta en stund. Jag lovar att Carran kommer vara tillbaka, nångång.

Nu ska jag försöka tvinga i mig lite frukost, frukost är viktigt och jag är ingen frukostmänniska. vi går inte ihop men det ska nog gå ändå. puss

» Ändå sitter jag kvar här

Klockan har slagit 02. Tröttheten finns i kroppen men en tydlig sömnlöshet bor i mig. Ensamheten känns ovan, oprovad. allting har sin tid, så var det ja.

Mitt i denna soppa har jag haft så himla roligt, de går det inte att sticka under bordet med. Vilka härliga dagar, sköna kvällar och galna partynätter. Umgänget är a och o. Mina närmaste vänner har inte sett mycket av mig, men dom förstår, för dom vet hur jag är. hur jag fungerar. De jag umgåts med de senaste veckorna vet inte allt om mig, det är skönt. ja det är skönt.

Det finns en handfull mängd som hjälpt mig så otroligt mycket utan att ens veta om det. Utan att ens ana hur bra de påverkar mig. Skulle jag tacka dom för det skulle det inte bli samma sak, så jag tackar i det tysta. här för mig själv. Ni får mig att le och se framåt. Det är annars lättare sagt än gjort.

Dagarna går och snart är juli över, det har gått otroligt snabbt, fast i slow motion på något vis. Jag har fått så otroligt många minnen med mig under den här månaden, både goda och onda, fina och jobbiga. Värda att bevara i vilket fall. minnesvärda - där har vi ordet.

Framtiden känns oviss och spännande, den är oplanerad och fri. Jag kan ju faktist göra vad jag vill. ja, jag kan faktist göra vad fasiken jag vill! Med den tanken somnar jag inatt.

» Allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort


» varning för djupa, knepiga och osammanhängande rader.

Två veckor och tre dagar senare..

Jag har varit här under de senaste veckorna, till och med börjat skriva en rad. Men en rad var allt som blev. varje gång. Jag kan inte sätta ord på hur saker har varit, bara att de inte varit rätt. inte som vanligt. Mungiporna drog på sig då jag såg att det gått precis lika lång tid som sist, ett tecken kanske, vad vet jag. Så idag skriver jag.

Jag har gått in i en slags bubbla, en bubbla som inte är helt obekant. Här befann jag mig för några år sen också. Den är tätare och svårare nu. det märks. Jag har förlorat mer än vad jag gjorde då. Det går inte att egentligen jämnföra, även om det i det stora hela, är samma sak som hänt. Att gå ifrån varandra är tufft, det var det då också, men vi hade ett helt annat värde.

Det vi har haft tillsammans kan aldrig någon ta ifrån mig, minnerna kommer jag alltid bära och i mitt hjärta, där kommer du alltid ha din plats. förevigt.

Idag handlar det om att se framåt, ta dagarna som de kommer och inte fundera så mycket. Så lite som möjligt. egentligen. Jag är äldre nu, starkare och situtionen är som sagt bekant. Jag tänker inte gräva ner mig, inte igen. aldrig igen. Livet blir inte detsamma, det kan jag ta. för allt har sin gång. det är så jag försöker tänka, iallafall.

Jag önskar dig all lycka
Jag önskar dig någon som är värd dig och lite mer lik dig där det skar sig mellan oss.
Jag önskar dig det bästa, av allt. för det är du värd.

De här blir de sista riktigt personliga raderna i min lilla blogg. Inga tidigare försvinner, men fler blir det inte. saker förändras, även här.

» Stängda ut med vägen

Två veckor och tre dagar senare..

Man kan le utan att vara glad, man kan skratta när man vill gråta. Det är definitivt något jag lärt mig under den här tiden. När jag tänker efter är det inte så konstigt att vågen pekar ner ännu en gång. Det är inte så konstigt att jag inte svarat i telefonen, kännts frånvarande och annorlunda. Inte varit samma glada Carran.

Men vore det inte så här svårt hade det heller inte varit värt det. Hade det varit enkelt hade det inte varit rätt. Det ska vara svårt, det ska kännas som man vill försvinna för en stund. hade det inte varit så hade jag inte älskat dig. inte kämpat för dig.

Det är kanske inte meningen att man ska ändra sig för någon. Men man kanske kan mötas på vägen, kompromissa och tänka ett steg längre. Man ska inte lova något, men lova att försöka. och det gör jag.